DO'NT FAKE THAT SMILE BABE
Jag läste om en grupp som ska startas för tjejer med problem, i princip. Det den beskrev är att idag känner sig allt fler tjejer ensamma och mer press än någonsin förut. Allt fler blrjar känna ångest och deprisson om man inte presterar som alla andra förväntar sig. Man ska ha den dyraste outfiten, bästa sociala kontakter, gå på de bästa klubbar, känna alla som är nånting och samtidgt ha de högsta betygen.
Det blir allt svårare att hitta riktiga och ärliga kompisar. Tjejkompisar börjar mer och mer likna assecoarer och nånting man har vid sin sida för att se så populär ut som möjligt. De är super kul att ha när man festar och shoppar men när man sen får problem och behöver prata så har dom pllötsligt inte tid.
En efter en så klonas vi tjejer till den populäraste bratsen och det ända som skiljer oss åt är vem som har dyrast skor.
Alla tidningar säger åt oss att gå ner i vikt, köp det här och köp det! köp köp köp! se ut såhär, gör såhär, gå såhär, prata så här, ha sex såhär, ät såhär! Det finns nog en tidning för varje aspekt i vårt liv som berättar precis vad som är fel med det och hur man "rättar" till det.
Vi låter andra styra våra liv nu mera. Det vi bryr oss om mest är vad alla tycker och hur dom gör. När blev det omodernt att sticka ut och vara orginell? När började vi känna ett behov av att se och gå som alla andar? Är det så att vi skäms för orginalet så vi måste täcka över det med saker och smink som bara definieras som en sak, YTLIGT?
Vi bygger våra liv på att andra ska se en perfekt yta av märkes kläder och dyra skor. Det har blivit omänskligt att ha fel. Och det, Enligt Mig, är det som gör oss speciella och Verkligen skiller oss åt. Visst, alla kan följa modet och ha perfekt hår med lite hjälp, men det är våra brister som verkligen visar vilka vi är. Alla kan fejka en "Bra sida", men inte täcka över våran själ.
Jag tror det är därför vi tjejer har så svårt att hitta riktiga kompisar, vi visar aldrig vår riktiga personlighet. Mer oroliga att den inte duger än att kunna komma nån nära. Hur ska man då lära känna varandra och lita på sin kompis. När allt är ett spel och en fasad.
Sen finns det ju dom underbara människor som inte ursäktar sig själva när dom gör fel utan försöker helt enkel göra det rätt igen. Människor som accepterar andra som inte är perfekta och tycker om precis lika mycket iaf. Sånna man kan prata med om allt och ingenting, sånna man bara kan sitta tyst med utan att det blir pinsamt. Sånna som är ÄKTA. Men även dom är inte perfekta heller, och det är Helt OK.
Så i slutendan vill vi bara bli omtycka. Är det så fel?
Det blir allt svårare att hitta riktiga och ärliga kompisar. Tjejkompisar börjar mer och mer likna assecoarer och nånting man har vid sin sida för att se så populär ut som möjligt. De är super kul att ha när man festar och shoppar men när man sen får problem och behöver prata så har dom pllötsligt inte tid.
En efter en så klonas vi tjejer till den populäraste bratsen och det ända som skiljer oss åt är vem som har dyrast skor.
Alla tidningar säger åt oss att gå ner i vikt, köp det här och köp det! köp köp köp! se ut såhär, gör såhär, gå såhär, prata så här, ha sex såhär, ät såhär! Det finns nog en tidning för varje aspekt i vårt liv som berättar precis vad som är fel med det och hur man "rättar" till det.
Vi låter andra styra våra liv nu mera. Det vi bryr oss om mest är vad alla tycker och hur dom gör. När blev det omodernt att sticka ut och vara orginell? När började vi känna ett behov av att se och gå som alla andar? Är det så att vi skäms för orginalet så vi måste täcka över det med saker och smink som bara definieras som en sak, YTLIGT?
Vi bygger våra liv på att andra ska se en perfekt yta av märkes kläder och dyra skor. Det har blivit omänskligt att ha fel. Och det, Enligt Mig, är det som gör oss speciella och Verkligen skiller oss åt. Visst, alla kan följa modet och ha perfekt hår med lite hjälp, men det är våra brister som verkligen visar vilka vi är. Alla kan fejka en "Bra sida", men inte täcka över våran själ.
Jag tror det är därför vi tjejer har så svårt att hitta riktiga kompisar, vi visar aldrig vår riktiga personlighet. Mer oroliga att den inte duger än att kunna komma nån nära. Hur ska man då lära känna varandra och lita på sin kompis. När allt är ett spel och en fasad.
Sen finns det ju dom underbara människor som inte ursäktar sig själva när dom gör fel utan försöker helt enkel göra det rätt igen. Människor som accepterar andra som inte är perfekta och tycker om precis lika mycket iaf. Sånna man kan prata med om allt och ingenting, sånna man bara kan sitta tyst med utan att det blir pinsamt. Sånna som är ÄKTA. Men även dom är inte perfekta heller, och det är Helt OK.
Så i slutendan vill vi bara bli omtycka. Är det så fel?
Kommentarer
Postat av: Sandra
Du har HELT rätt gumman!
Trackback
