LITE FUNDERINGAR

Nån tog upp ämnet om deprission, jag har skrivit lite om det längre ner men vill lägga till lite och gå lite djupare.

Jag har en känsla av att nästan alla går igenom en tid lr fler när det mesta känns pest och pina. Man känner att det inte finns så mkt att se framemot. Saker som inte borde vara såå jäätte jobbigt eller  "uppsetting" kan få en att nå botten eller ett mindre utbrott samt förstöra hela dagen. Varför ska det vara såhär? varför mår vi så dåligt nuförtiden? Det finns så mkt borden och så mkt av allting, men nästan ingen riktig öppenhet om saken. Mår man dåligt så är det fel tycker vissa, lr så är det inte normalt. Tjejer kan hitta hur mkt som helst att må dåligt över. Killar vet jag inte så mkt om, dom pratar inte om det men klart det finns dom som psykiskt inte mår bra. Åandra sidan är killar ganska mkt mer lättsinta av sig, som studsar av saker som känns jobbiga och tänker " Det löser sig", vilket det i flesta fall gör. Jag tycker vi tjej tar saker på för stort allvar. Det finns så mkt underbart med oss Brudar, men vi måste lära oss att inte ta allt på för stort allvar även fast det kan kännas riktigt svårt ibland.

Världen går inte under om vi inte får MVG på det där provet, lr om vi inte är pinnsmala på gränsen till anorexia. Vi måste sluta oroa oss över att visa våra fel, för alla har dom! Har vi blivit hjärntvättade till att tycka mänskliga saker som dåliga dagar inte är OK?? Får vi inte ha stunder när sminket inte är perfekt lagt eller det går lite sämre i skolan?? Det har dock varit mkt prat om att man ska vara den man är och inte bry sig om vad andra tycker. Men hur kmr det då sig att allt vi vill är att INTE sticka ut med egna åsikter och sätt att se på saker.
 
Jag kan erkänna att jag själv har fördommar och kan se ner på folk utan anledning. Så jag började funderar  på varför?........ är det inet mkt för vi ser bilder i skvaller tidingar på kändisar med myskläder på och slavrigt uppsatt hår  och bervid står det en kommentar som total nedvärderar den människan till molekyler och dömer ut personen som normal. Det kan ibland låta som att dom begått något hemskt brott och hur i hela världen kan dom se ut sådär!? KONSTIGT att vi börjar granska folk omkring oss och tänka, " hur kan hon ha på sig det där, hur kan hon se ut sådär, hur kan hon gå ut sådär?? "

Vi sätter alla dom här kraven på oss själva och inge gör nån direkt insatts för att lösa problemet? Jag ser det dom att i dagens läge så håller allt det här på att eskalera och det finns inget stopp. Jag har kommit på mig själv att känna ångest bara för jag inte har DEN tröjan osv. Jag menar ÅNGEST!? hallå! Det är ju sjuk över nånting som kläder, det ska ju vara kul. Lr ångest för min kropp inte är 1,85 med perfekt bränna.

Nu börjar jag känna tankarna skena iväg, men snälla lämna en kommentar om du har nån åsikt du vill dela med dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0